Udo Erasmus, pioneer of essential fatty acids, EFA's, omega-3, omega fats, Udo's Choice, Udo's Oil, cold-pressed flax-seed oil, trans-fats, <i>Trans</i> Fatty acids

 

Home-Page Click Here! New Additions to Udo's Website, Click Here! Search Udo's Site with our Search Engine powered by FreeFind click for writings on Essential fatty acids, flax oil, omega-3 fats, articles & research Click here for Udo's Choice click for audio MP3 files of Udo's Grassroots Solutions™ Program! click for FAQ's on Essential Fatty Acids, Omega 3, Flax Oil, Health Benefits of Udo's Products, common questions on uses and benefits click for media engagements, itineraries, radio shows, press releases etc click for Udo's Choice™ Products: Oil Blend, Greens, Probiotics, Digestive Enzymes, etc click for info on ordering Udo's Choice™ Products click for info on: Interviews, Media shows, Lectures, Consultations, Press, Manufacturers, Distributors, Contests, Guestbook, Testimonials, Link to Us, Updates, Web Design, Copyrights & Enquiries! click to sign our guestbook! your feedback is important to us! click to enter our contest! win a complete product line! click to view our LINK PARTNERS' sites. Pay them a visit. Tell them Udo sent you!

 

printer-friendly
Click here for printer-friendly version!
version

 

PUBLICATION: SWEDISH PUBLICATION: "EMMA THE RACE HORSE"
DATE:  
AUTHOR:  

EMMA THE RACE-HORSE
(Swedish Language, Translation is pending!!)

Jag kommer tydligt ih�g den f�rsta g�ngen jag s�g henne, hon stod uppbunden p� stallg�ngen. Det var h�st och jag och mina f�r�ldrar hade �kt ner till Esl�v d�r hon stod, f�r att jag skulle provrida henne p� en hopplektion. Jag gick fram och klappade henne p� halsen och hon brydde sig knappt. Hon hade ett sj�lvs�kert och lite inbundet uttryck. Jag blev tagen av hennes utstr�lning, hon verkade vara medveten om sin ouppn�elighet. Det var knappast k�rlek vid f�rsta �gonkastet, d�remot blev jag imponerad av henne. Hon var annorlunda att rida, allt k�ndes l�tt f�r henne, smidig och sp�nstig och med stark sj�lvk�nsla. Jag var 17 �r d� och jag l�nade henne t�vlade med henne innan vi k�pte henne �ret d�rp�.




Mina f�r�ldrar tyckte egentligen att hon var f�r dyr men jag hade en stark k�nsla, jag var tvungen att ha henne, vi passade ihop med varandra. Vi v�xte ihop p� n�got s�tt. P� t�vlingsbanorna blev vi framg�ngsrika. Vi b�rjade t�vla f�ltt�vlan som �r en kombination av dressyr, hoppning och terr�ngritt. Vi tog brons i junior-SM, 6: e plats i Nordiska M�sterskapen och senare placerade vi oss i Europa M�sterskapen f�r unga ryttare (16-21 �r). Det blev m�nga t�vlingar p� elitniv�, vi red med i Svenska landslaget och t�vlade runt om i Europa. H�sten -98 fick vi vara med i V�rlds M�sterskapen nere i Rom. V�ren -99 �kte vi �ver till Irland och var med i en t�vling d�r. Emma g�r alltid bra ifr�n sig, hon �r liten men otroligt modig. Efter t�vlingen p� Irland fick vila lite inf�r h�sten d� jag planerade att rida SM och sedan EM om jag blev uttagen. Sommaren skulle bli lugn och sk�n, trodde jag. Ist�llet blev den ot�ck och fylld med oro, variga s�r och irriterande flugor.


Torsdagen den 8: e juli
N�r det �r mycket varmt p� sommaren brukar mina h�star st� inne p� dagen och komma ut p� natten d� det �r svalt och inga flugor som irriterar dem. Jag skulle sl�ppa ut dem vid nio tiden och jag tog som vanligt Emma i den ena handen och min andra h�st Fighter i den andra. Emma och Fighter har varit b�sta v�nner i m�nga �r, men p� v�g ner till hagen h�nde n�got. Av ok�nd anledning snurrade Fighter hastigt runt ett halvt varv och jag tappar greppet om grimskaftet. Samtidigt riktar hon sparkar mot Emma, som f�rs�ker f�rsvara sig men �r inte lika aggressiv som Fighter. Jag lyckas n�stan f� is�r dem en g�ng men de r�k snart ihop igen. Det slutade med att Emma gick d�rifr�n. F�rst trodde jag att hon var oskadd eftersom hon inte haltade. N�r jag kom fram till henne s�g jag att hon bl�dde ur munnen och hade s�r p� h�ger sida, 5-10 cm �ver mungipan. N�r hon r�rde p� k�karna h�rdes ett kusligt rullande ljud inifr�n munnen. Lokal veterin�r tillkallades och konstaterade att h�ger k�ke var av, i s�ret p� sidan kunde han sticka in hela fingret. Han tyckte att vi skulle v�nta med att k�ra till djursjukhuset i Helsingborg tills f�ljande morgon och gav henne sm�rtstillande. Vi l�mnade stallet vid 12-tiden. Hon var d� rej�lt drogad och det bl�dde hela tiden. Den natten kunde jag knappt sova.
 

Fredagen den 9: e juli
06:00 k�rde vi till Helsingborg. Vid r�ntgen s�g man att det var 2 brott vid h�gersidan men kunde inte s�ga mer f�rr�n det �ppnat f�r operation. Vi �kte hem och trodde att l�get var n�gorlunda under kontroll. De skulle ringa n�r hon var opererad. Klockan 16.30 ringde veterin�ren. Emma l�g p� operationsbordet, han hade �ppnat och granskat skadan. Han sa att brottet var v�ldigt komplicerat, 2 brott och splitter. Han var os�ker om han kunde klara det och om han skulle klara det s� var hennes chanser att klara hela l�kningen ganska sm�. Han undrade hur vi st�llde oss till att l�ta henne sova vidare�.
Det var hemskt att inse hu allvarlig skadan var, men att l�ta henne d� utan att ge henne en chans, aldrig! Vi sa att han skulle g�ra allt han kunde och ringa om det inte gick eller n�r han var f�rdig. Det var b�rjan p� en l�ng v�ntan, livr�dd f�r at han skulle ringa och s�ga; tyv�rr, jag kan inte g�ra mer. Efter tv� timmar ringde jag f�r att h�ra hur det gick, eller om han var f�rdig. Personen som svarade sa att veterin�ren fortfarande opererade men lovade att be honom ringa s� fort han var f�rdig. Efter ytterligare 1,5 timme ringde han, jag var stel av skr�ck inf�r vad han skulle s�ga. Han l�t mycket tr�tt och f�rklarade f�r mig att �ven om operationen var avklarad hade hon den v�rsta biten kvar. Chansen att hon skulle klara att resa sig i uppvakningsboxen var bara 70 %. Om hon vaknade och beh�vde hj�lp att komma upp skulle sk�tarna inte hj�lpa henne. Det hade han sagt f�r om hon inte klarade det skulle hon inte heller klara av sj�lva l�kningen. F�r honom som inte k�nde henne var det kanske rimligt att s�ga s�, men f�r mig som k�nner hennes psykiska styrka var det n�stan som en f�rol�mpning.
 
N�gra timmar senare pratade jag med dem igen, d� var hon vaken och l�g p� br�stet. Jag blev l�ttad och r�rd, �ven om hon skulle ligga ett tag till var det sk�nt att h�ra att hon �nnu var vid liv. Narkosen varade trots allt i 3,5 timmar. Vi best�mde att jag skulle ringa n�sta morgon och se om hon hade rest sig.
Den natten sov jag ganska bra, fast jag l�ngtade efter att se henne. Jag dr�mde att jag gick fram till Emma i en hage, d� s�nkte hon huvudet och jag kysste henne i pannan. Det k�ndes som en slags bekr�ftelse p� att hon skulle klara det, bara jag st�ttade henne.
N�r jag vaknade n�sta morgon hade min mamma redan pratat med dem p� djursjukhuset. Hon hade rest sig strax efter att jag pratade med henne kv�llen innan.

Inte l�ngt d�refter satte vi oss i bilen ner till Helsingborg. Det var redan varmt n�r vi kom dit, fast inne i stallarna var det svalt och sk�nt, f�rutom den smygande doften av medicin, sjukdomar och skador. Stallet �r ganska stort, det rymmer ca 60 h�star. D�r �r 5 avdelningar och Emma stod i andra boxen i stall nr 2. Egentligen s�g hon nog ganska hemsk ut. P� b�da sidorna av huvudet hade hon en slags gummist�ng, f�rbindelsen mellan dem var 4 j�rnpinnar med j�mna mellanrum som gick rakt igenom underk�ken. P� den skadade sidan hade hon dessutom ett stort igensytt s�r, d�r de fick �ppna f�r att komma �t skadan. Inifr�n var k�ken och t�nder fixerade med st�ltr�d. Hennes huvud var ganska svullet och runt gummist�ngen satt gasbinda nersolkad med blod. Allt detta s�g jag inte f�rst, jag s�g bara att hon var st�endes och vid liv. Givetvis fick hon h�ga doser sm�rtstillande medel.
 


Emma blev kvar p� djursjukhuset i 3 � vecka. F�rsta veckan fick de g�ra om operationen och byta ut gummist�ngen med j�rnpinnar. Jag k�rde till Helsingborg varje dag f�r att ge henne st�d, motivation och att promenera med henne i sjukhusparken. Jag �kte �ven dit f�r min egen skull, n�r jag inte var d�r var jag rastl�s och orolig.

Den dagen hon kom hem var en enorm l�ttnad, jag slapp att k�ra till Helsingborg varje dag och fick dessutom tr�ffa henne hela tiden. Nu fick hon inget sm�rtstillande eller penicillin injicerat. Ist�llet skulle hon ha 12 krossade magnecyl tabletter varje dag. Jag tror hon blev l�ttad av att komma hem �ven om nya problem tillst�tte. Dels var hon r�dd f�r Fighter och ville inte g� n�ra henne i b�rjan, dels varade s�ren mycket och det gjorde flugorna p�tr�ngande. Hemma �r trots allt inte lika kliniskt som p� djursjukhuset.

Vid f�rsta �terbes�ket den 20 augusti hade hon tappat mycket i vikt. �ven om hon ville �ta var det sm�rtsamt. P� r�ntgenbilderna kunde man konstatera att l�kningen inte hade b�rjat, veterin�ren kunde vicka p� hela biten. Hemf�rden fr�n djursjukhuset var dyster men veterin�ren sa �t oss att inte ge upp �n, utan att komma tillbaks om 4-5 veckor.
 
Bara n�gra dagar efter det fick hon en svullnad l�ngt upp i halsen. Ett gammalt kanylh�l hade f�tt in bakterier p� djursjukhuset och eftersom hennes immunf�rsvar var f�rsvagat blev reaktionen kraftig. Febern gick upp och p� halsen fick hon en b�ld, stor som en knytn�ve. N�r jag fick b�lden att spricka rann ungef�r en kopp var ut, s� h�ll det p� i n�gra dagar sedan l�kte den fort. I samband med b�lden b�rjade jag anv�nda en kanadensisk olja; Udo�s Choice -Ultimate Oil Blend, ett slags naturl�kemedel f�r m�nniskor. �terf�rs�ljaren i Sverige (V�r herres hage, Skottorp) kontaktade mig genom en gemensam v�n. De var villaga att ge mig gratis olja f�r att se hur den funkade p� djur. Jag vet inte om det var oljan som gjorde det men vid den h�r tidpunkten v�nde allt. B�lden l�kte mirakul�st fort med tanke p� hennes tillst�nd och vid n�sta �terbes�k p� djursjukhuset var bilderna mycket b�ttre och benet fast inne i munnen. Emma var mycket piggare och jag b�rjade rida henne i grimma.

Den f�rsta november plockades st�llningen bort, d� hade hon haft den i 4 m�nader. Det hela gick v�ldigt smidigt, veterin�ren gav henne lugnande medel, sedan lossade han skruvarna och drog ut de 4 j�rnpinnarna. Hon sk�tte sig j�ttebra och n�r pinnarna var ute g�mde hon huvudet i min famn som en hund. F�r mig var detta en stor h�ndelse, jag visste ju inte om denna dagen skulle komma �verhuvudtaget.

V�l hemma igen l�kte s�ren omedelbart, hon hade en enorm aptit och �kade i vikt snabbt. Hon visade livsgl�dje och jag b�rjade rida henne regelbundet. Hon fick �ven b�rja g� i hagen, vilket var en frihet hon s�kert v�ntat p�.
 


Emma har nu genomg�tt den sista operationen, den 13: e januari d� de tog bort st�ltr�den som gick runt k�ke och t�nder. Det var en snabb operation och hon kom hem samma dag. Emma �r igenk�nd av alla sk�tarna i Helsingborg, m�nga kommer fram och pratar med henne och ber�mmer att hon blivit s� fin. Det �r roligt att visa upp henne p� ridbanan i klubben d�r vi rider. Under den h�r tiden har m�nga pratat bakom min rygg, kallat mig djurpl�gare och dum som trodde att det h�r skulle g�. M�nga har uttryckt att om ett djur lider ska det genast avlivas, med f�r det f�rsta �r Emma inte bara ett djur f�r mig, hon har b�de starkare personlighet och sj�lvk�nsla �n m�nga jag k�nner. F�r det andra tycker jag att finns det en chans till ett v�rdigt liv s� m�ste man ta den, d� spelar det ingen roll att man f�r lida ett litet tag.

Jag vet att Emma �r stolt och lycklig att vara stark igen och jag tror att hon vill t�vla igen. Jag har hoppat sm� hinder med henne och d� har hon blivit �verlyckig och lagt in h�gsta v�xeln. Det problem vi har �r att jag fortfarande inte anv�nt bett. Ist�llet har jag ett s.k. hackamore som g�r �ver nosryggen ist�llet igenom munnen. Vid n�sta �terbes�k om ca 2 veckor ska jag prata med veterin�ren om vad han tycker ang�ende att b�rja rida med bett igen.

Andra �r har jag alltid b�rjat med att planera t�vlingsterminen, d�rf�r k�nns det extra konstigt nu. Jag har inte t�vlat p� 6 m�nader, f�r Fighter har inte heller varit i form. Jag vill hemskt g�rna t�vla igen men vet inte hur h�gt jag kan s�tta m�let.

Oavsett vad det blir �r jag j�tteglad och tacksam �ver att hon fortfarande lever, jag har l�rt mig att uppskatta det man tar f�r givet.

Jag har en tro om att allt som h�nder har en mening, jag tror att det �r farligt att stegra f�rv�ntningar och m�l utan att inse att det �r grunden man st�r p� som det viktiga. Jag har t�vlat sen jag var 7 �r och f�rst nu har jag l�rt mig - man kan vinna �ven om man f�rlorar.



Remember to visit our ARTICLES section for the latest
research articles, scientific studies, athlete statements
and publications by Udo Erasmus.


SITE MAP
Back To Top