| PUBLICATION: |
SWEDISH PUBLICATION: "EMMA
THE RACE HORSE" |
| DATE: |
|
| AUTHOR: |
|
|
|
EMMA
THE RACE-HORSE
(Swedish
Language, Translation is pending!!)
|
Jag
kommer tydligt ih�g den f�rsta g�ngen jag s�g henne, hon
stod uppbunden p� stallg�ngen. Det var h�st och jag och mina
f�r�ldrar hade �kt ner till Esl�v d�r hon stod, f�r att jag
skulle provrida henne p� en hopplektion. Jag gick fram och
klappade henne p� halsen och hon brydde sig knappt. Hon hade
ett sj�lvs�kert och lite inbundet uttryck. Jag blev tagen
av hennes utstr�lning, hon verkade vara medveten om sin ouppn�elighet.
Det var knappast k�rlek vid f�rsta �gonkastet, d�remot blev
jag imponerad av henne. Hon var annorlunda att rida, allt
k�ndes l�tt f�r henne, smidig och sp�nstig och med stark
sj�lvk�nsla. Jag var 17 �r d� och jag l�nade henne t�vlade
med henne innan vi k�pte henne �ret d�rp�.
Mina
f�r�ldrar tyckte egentligen att hon var f�r dyr men
jag hade en stark k�nsla, jag var tvungen att ha henne,
vi passade ihop med varandra. Vi v�xte ihop p� n�got
s�tt. P� t�vlingsbanorna blev vi framg�ngsrika. Vi
b�rjade t�vla f�ltt�vlan som �r en kombination av dressyr,
hoppning och terr�ngritt. Vi tog brons i junior-SM,
6: e plats i Nordiska M�sterskapen och senare placerade
vi oss i Europa M�sterskapen f�r unga ryttare (16-21 �r).
Det blev m�nga t�vlingar p� elitniv�, vi red med i
Svenska landslaget och t�vlade runt om i Europa. H�sten
-98 fick vi vara med i V�rlds M�sterskapen nere i Rom.
V�ren -99 �kte vi �ver till Irland och var med i en
t�vling d�r. Emma g�r alltid bra ifr�n sig, hon �r
liten men otroligt modig. Efter t�vlingen p� Irland
fick vila lite inf�r h�sten d� jag planerade att rida
SM och sedan EM om jag blev uttagen. Sommaren skulle
bli lugn och sk�n, trodde jag. Ist�llet blev den ot�ck
och fylld med oro, variga s�r och irriterande flugor. |
Torsdagen den 8: e juli
N�r det �r mycket varmt p� sommaren brukar mina h�star st� inne p� dagen
och komma ut p� natten d� det �r svalt och inga flugor som irriterar dem.
Jag skulle sl�ppa ut dem vid nio tiden och jag tog som vanligt Emma i den
ena handen och min andra h�st Fighter i den andra. Emma och Fighter har
varit b�sta v�nner i m�nga �r, men p� v�g ner till hagen h�nde n�got. Av
ok�nd anledning snurrade Fighter hastigt runt ett halvt varv och jag tappar
greppet om grimskaftet. Samtidigt riktar hon sparkar mot Emma, som f�rs�ker
f�rsvara sig men �r inte lika aggressiv som Fighter. Jag lyckas n�stan
f� is�r dem en g�ng men de r�k snart ihop igen. Det slutade med att Emma
gick d�rifr�n. F�rst trodde jag att hon var oskadd eftersom hon inte haltade.
N�r jag kom fram till henne s�g jag att hon bl�dde ur munnen och hade s�r
p� h�ger sida, 5-10 cm �ver mungipan. N�r hon r�rde p� k�karna h�rdes ett
kusligt rullande ljud inifr�n munnen. Lokal veterin�r tillkallades och
konstaterade att h�ger k�ke var av, i s�ret p� sidan kunde han sticka in
hela fingret. Han tyckte att vi skulle v�nta med att k�ra till djursjukhuset
i Helsingborg tills f�ljande morgon och gav henne sm�rtstillande. Vi l�mnade
stallet vid 12-tiden. Hon var d� rej�lt drogad och det bl�dde hela tiden.
Den natten kunde jag knappt sova.
|
| |
Fredagen den 9: e juli
06:00 k�rde vi till Helsingborg. Vid r�ntgen s�g man att det var 2 brott
vid h�gersidan men kunde inte s�ga mer f�rr�n det �ppnat f�r operation.
Vi �kte hem och trodde att l�get var n�gorlunda under kontroll. De skulle
ringa n�r hon var opererad. Klockan 16.30 ringde veterin�ren. Emma l�g
p� operationsbordet, han hade �ppnat och granskat skadan. Han sa att brottet
var v�ldigt komplicerat, 2 brott och splitter. Han var os�ker om han kunde
klara det och om han skulle klara det s� var hennes chanser att klara hela
l�kningen ganska sm�. Han undrade hur vi st�llde oss till att l�ta henne
sova vidare�.
Det var hemskt att inse hu allvarlig skadan var, men att l�ta henne d� utan
att ge henne en chans, aldrig! Vi sa att han skulle g�ra allt han kunde
och ringa om det inte gick eller n�r han var f�rdig. Det var b�rjan p� en
l�ng v�ntan, livr�dd f�r at han skulle ringa och s�ga; tyv�rr, jag kan
inte g�ra mer. Efter tv� timmar ringde jag f�r att h�ra hur det gick, eller
om han var f�rdig. Personen som svarade sa att veterin�ren fortfarande
opererade men lovade att be honom ringa s� fort han var f�rdig. Efter ytterligare
1,5 timme ringde han, jag var stel av skr�ck inf�r vad han skulle s�ga.
Han l�t mycket tr�tt och f�rklarade f�r mig att �ven om operationen var
avklarad hade hon den v�rsta biten kvar. Chansen att hon skulle klara att
resa sig i uppvakningsboxen var bara 70 %. Om hon vaknade och beh�vde hj�lp
att komma upp skulle sk�tarna inte hj�lpa henne. Det hade han sagt f�r
om hon inte klarade det skulle hon inte heller klara av sj�lva l�kningen.
F�r honom som inte k�nde henne var det kanske rimligt att s�ga s�, men
f�r mig som k�nner hennes psykiska styrka var det n�stan som en f�rol�mpning.
|
| |
N�gra
timmar senare pratade jag med dem igen, d� var hon vaken
och l�g p� br�stet. Jag blev l�ttad och r�rd, �ven om hon
skulle ligga ett tag till var det sk�nt att h�ra att hon �nnu
var vid liv. Narkosen varade trots allt i 3,5 timmar. Vi
best�mde att jag skulle ringa n�sta morgon och se om hon
hade rest sig.
Den natten sov jag ganska bra, fast jag l�ngtade efter att se henne. Jag
dr�mde att jag gick fram till Emma i en hage, d� s�nkte hon huvudet och
jag kysste henne i pannan. Det k�ndes som en slags bekr�ftelse p� att hon
skulle klara det, bara jag st�ttade henne.
N�r jag vaknade n�sta morgon hade min mamma redan pratat med dem p� djursjukhuset.
Hon hade rest sig strax efter att jag pratade med henne kv�llen innan.
Inte l�ngt d�refter satte vi oss i bilen ner till Helsingborg. Det var
redan varmt n�r vi kom dit, fast inne i stallarna var det svalt och sk�nt,
f�rutom den smygande doften av medicin, sjukdomar och skador. Stallet �r
ganska stort, det rymmer ca 60 h�star. D�r �r 5 avdelningar och Emma stod
i andra boxen i stall nr 2. Egentligen s�g hon nog ganska hemsk ut. P� b�da
sidorna av huvudet hade hon en slags gummist�ng, f�rbindelsen mellan dem
var 4 j�rnpinnar med j�mna mellanrum som gick rakt igenom underk�ken. P� den
skadade sidan hade hon dessutom ett stort igensytt s�r, d�r de fick �ppna
f�r att komma �t skadan. Inifr�n var k�ken och t�nder fixerade med st�ltr�d.
Hennes huvud var ganska svullet och runt gummist�ngen satt gasbinda nersolkad
med blod. Allt detta s�g jag inte f�rst, jag s�g bara att hon var st�endes
och vid liv. Givetvis fick hon h�ga doser sm�rtstillande medel. |
| |
Emma blev kvar p� djursjukhuset i 3 � vecka. F�rsta veckan fick de g�ra
om operationen och byta ut gummist�ngen med j�rnpinnar. Jag k�rde till
Helsingborg varje dag f�r att ge henne st�d, motivation och att promenera
med henne i sjukhusparken. Jag �kte �ven dit f�r min egen skull, n�r jag
inte var d�r var jag rastl�s och orolig.
Den dagen hon kom hem var en enorm l�ttnad, jag slapp att k�ra till Helsingborg
varje dag och fick dessutom tr�ffa henne hela tiden. Nu fick hon inget
sm�rtstillande eller penicillin injicerat. Ist�llet skulle hon ha 12 krossade
magnecyl tabletter varje dag. Jag tror hon blev l�ttad av att komma hem �ven
om nya problem tillst�tte. Dels var hon r�dd f�r Fighter och ville inte
g� n�ra henne i b�rjan, dels varade s�ren mycket och det gjorde flugorna
p�tr�ngande. Hemma �r trots allt inte lika kliniskt som p� djursjukhuset.
Vid f�rsta �terbes�ket den 20 augusti hade hon tappat mycket i vikt. �ven
om hon ville �ta var det sm�rtsamt. P� r�ntgenbilderna kunde man konstatera
att l�kningen inte hade b�rjat, veterin�ren kunde vicka p� hela biten.
Hemf�rden fr�n djursjukhuset var dyster men veterin�ren sa �t oss att inte
ge upp �n, utan att komma tillbaks om 4-5 veckor. |
| |
Bara
n�gra dagar efter det fick hon en svullnad l�ngt upp i halsen.
Ett gammalt kanylh�l hade f�tt in bakterier p� djursjukhuset
och eftersom hennes immunf�rsvar var f�rsvagat blev reaktionen
kraftig. Febern gick upp och p� halsen fick hon en b�ld,
stor som en knytn�ve. N�r jag fick b�lden att spricka rann
ungef�r en kopp var ut, s� h�ll det p� i n�gra dagar sedan
l�kte den fort. I samband med b�lden b�rjade jag anv�nda
en kanadensisk olja; Udo�s Choice -Ultimate Oil Blend, ett
slags naturl�kemedel f�r m�nniskor. �terf�rs�ljaren i Sverige
(V�r herres hage, Skottorp) kontaktade mig genom en gemensam
v�n. De var villaga att ge mig gratis olja f�r att se hur
den funkade p� djur. Jag vet inte om det var oljan som gjorde
det men vid den h�r tidpunkten v�nde allt. B�lden l�kte mirakul�st
fort med tanke p� hennes tillst�nd och vid n�sta �terbes�k
p� djursjukhuset var bilderna mycket b�ttre och benet fast
inne i munnen. Emma var mycket piggare och jag b�rjade rida
henne i grimma.
Den f�rsta november plockades st�llningen bort, d� hade hon haft den i
4 m�nader. Det hela gick v�ldigt smidigt, veterin�ren gav henne lugnande
medel, sedan lossade han skruvarna och drog ut de 4 j�rnpinnarna. Hon sk�tte
sig j�ttebra och n�r pinnarna var ute g�mde hon huvudet i min famn som
en hund. F�r mig var detta en stor h�ndelse, jag visste ju inte om denna
dagen skulle komma �verhuvudtaget.
V�l hemma igen l�kte s�ren omedelbart, hon hade en enorm aptit och �kade
i vikt snabbt. Hon visade livsgl�dje och jag b�rjade rida henne regelbundet.
Hon fick �ven b�rja g� i hagen, vilket var en frihet hon s�kert v�ntat
p�. |
| |
Emma har nu genomg�tt den sista operationen, den 13: e januari d� de tog
bort st�ltr�den som gick runt k�ke och t�nder. Det var en snabb operation
och hon kom hem samma dag. Emma �r igenk�nd av alla sk�tarna i Helsingborg,
m�nga kommer fram och pratar med henne och ber�mmer att hon blivit s� fin.
Det �r roligt att visa upp henne p� ridbanan i klubben d�r vi rider. Under
den h�r tiden har m�nga pratat bakom min rygg, kallat mig djurpl�gare och
dum som trodde att det h�r skulle g�. M�nga har uttryckt att om ett djur
lider ska det genast avlivas, med f�r det f�rsta �r Emma inte bara ett
djur f�r mig, hon har b�de starkare personlighet och sj�lvk�nsla �n m�nga
jag k�nner. F�r det andra tycker jag att finns det en chans till ett v�rdigt
liv s� m�ste man ta den, d� spelar det ingen roll att man f�r lida ett
litet tag.
Jag vet att Emma �r stolt och lycklig att vara stark igen och jag tror
att hon vill t�vla igen. Jag har hoppat sm� hinder med henne och d� har
hon blivit �verlyckig och lagt in h�gsta v�xeln. Det problem vi har �r
att jag fortfarande inte anv�nt bett. Ist�llet har jag ett s.k. hackamore
som g�r �ver nosryggen ist�llet igenom munnen. Vid n�sta �terbes�k om ca
2 veckor ska jag prata med veterin�ren om vad han tycker ang�ende att b�rja
rida med bett igen.
Andra �r har jag alltid b�rjat med att planera t�vlingsterminen, d�rf�r
k�nns det extra konstigt nu. Jag har inte t�vlat p� 6 m�nader, f�r Fighter
har inte heller varit i form. Jag vill hemskt g�rna t�vla igen men vet
inte hur h�gt jag kan s�tta m�let.
Oavsett vad det blir �r jag j�tteglad och tacksam �ver att hon fortfarande
lever, jag har l�rt mig att uppskatta det man tar f�r givet.
Jag har en tro om att allt som h�nder har en mening, jag tror att det �r
farligt att stegra f�rv�ntningar och m�l utan att inse att det �r grunden
man st�r p� som det viktiga. Jag har t�vlat sen jag var 7 �r och f�rst
nu har jag l�rt mig - man kan vinna �ven om man f�rlorar.
|
|
Remember
to visit our ARTICLES section
for the latest
research articles, scientific studies, athlete statements
and publications by Udo
Erasmus.
|
|
|